Hej vanner! Vi har inte haft tid att blogga, vi har haft for mycket kul saker att gora. Eller trakiga saker, det beror val pa hur man ser det. Inom loppet av en vecka har vi fatt erfara den varsta batresan, den varsta bussresan och aven den varsta tagresan i vara liv. Ja, jag ska forklara.
I lordags morse lamnade vi Unawatuna och var fina "vardfamilj". Tartan som vi bjod dem pa i fredags var uppskattad, tacksammare manniskor an dem far man leta lange efter. Vi satt ner i ett par timmar, de berattade om tsunamin 2004 och visade oss riktigt otacka bilder darifran.

I lordags tog vi hur som helst bussen till Matara, som ar Sri Lankas sydligaste punkt. Framme i Matara hade vi siktet installt pa Kandy, sa vi borjade leta efter en buss som kunde ta oss dit. Det rakade ju vara Sri Lankas nationaldag i lordags, sa bussen var givetvis installd. Traffade ett par killar fran Tjeckien som ocksa hade tankt dra sig at samma hall som vi, sa tillsammans luskade vi ut att vi skulle kunna ta oss till Ella for att kolla pa vattenfall, och darifran kanske vidare till Kandy.
Vi hoppade pa en buss, givetvis var denna buss redan fullsmockad med manniskor, sa vi tog vara feta ryggsackar och stallde oss i mittgangen. Bussen var avsedd for runt 60 pers, och vi var sakert 40 pers som stod upp. Ni kan ju tanka er hur detta kanns i fyrtiogradig varme. Att aka buss i Sri Lanka ar en upplevelse utover det vanliga, minst sagt. Det gar hundar, kor och getter langs med vagen, den som tutar mest vinner, och haller man inte i sig ar man riktigt illa ute. Ju raddare man ser ut, desto roligare har chaufforen, och desto varre kor han.
Japp, efter drygt tre timmar staende pa den svettiga bussen fick vi fikapaus. Sista biten hade jag och Sara tur, det var ett par med sittplatser som hoppade av, sa vi fick sitta den sista biten.
Vi hamnade i ett litet samhalle som jag tyvarr inte minns namnet pa, hoppade pa nasta buss som skulle ta oss anda fram till den lilla bergsbyn Ella. Sista strackan pa farden gick minst sagt uppat. Bussen kampade for att ta sig upp for berget, och det var ett slag som jag funderade over om inte bussen skulle borja rulla bakat istallet. I Ella hittade at vi vart forsta riktiga mal pa hela dagen, behover jag ens saga att det var gott? Vi sov nagra timmar, alla fyra i en dubbelsang, (eftersom vi var for snala och trotta for att hitta nagot annat), sedan drog vi till vattenfallen i Ella. Maktigt. (Synd att bilderna blir sa tontiga i datorn)


Vi lamnade Unawatuna och den har lille sotnosen



Jag ville bada